Varje land har rätt till sin kultur — vi har rätt till vår.

Sedan den ovanstående klisteretiketten såg ljuset för första gången på 1980-talet så har det runnit mycket mångkultur under de svenska broarna.

Den har flutit in i det svenska samhället likt vatten som hälls in i sandlåda – det märks till en början inte speciellt mycket men när vattnet har spridit sig i alla skrymslen underifrån och uppåt så blir ytan både blöt och instabil.
Den svenska kulturen med alla dess traditioner och levnadssätt sjunker hjälplöst ner i kvicksanden.

Vårt sätt att villkorslöst anpassa oss till annan kultur är förödande för landet i längden.

Vi har politiker som stiftar diskrimineringslagar mot det egna folket. Vi har en kyrka som gör allt för att anpassa sig till mångkulturen och inte står för sina egna värderingar längre. Vi har en skola som lägger sig platt för minsta kritik från Kulturberikare – så till den milda grad, att den springer före sig själv genom självcensur och förbjuder alla svenska yttringar.
F..n ta dig om du kommer med en Tors hammare i halsbandet.
Har du en tröja med svenska flaggan så blir du uppkallad till rektor och hemskickad, föräldrarna skall givetvis talas till rätta samtidigt. Avslutningar i kyrkan är snart ett minne blott och råkar du sjunga  ”Den blomstertid nu kommer” eller Nationalsången “Du gamla du fria…”  – så ligger du riktigt risigt till.

För att riktigt förankra skutan i bottensedimentet så drar vi på oss mångmiljardkostnader varje år . Det har gjorts beräkningar att mångkulturen kostar 100-tals miljarder VARJE ÅR.

I samma takt som vi kostnaderna stiger – så sjunker servicen till det svenska folket. Åldringsvården kraschar. Polisen är bakbundna. Försvaret utraderat. Skolan får så lite resurser att ordningen inte kan upprätthållas så att lärarna ges en chans att utöva det yrke de är utbildade för. Försäkringspremier stiger på grund av den ökande mångkriminaliteten.

Ja, listan kan göras hur lång som helst ……. lyssna till talet nedan och konstatera vad som som infriats under de gångna 20 åren…

Anders Klarström höll ett berömt tal i Trollhättan 1993.  Betänk hur det var då – jämfört med den Mångkulturella Tsunamin som forsat in i landet  sedan dess.

.

.